SD-kritiken handlar inte om AR-15
Jag har varit en av få opinionsbildare på högerkanten som gång på gång försvarat Sverigedemokraterna när de kompromissat kring olika frågor. Denna gång har jag dock lite kritik att presentera.
Sverigedemokraternas kompromisser och väljarnas frustration
När det stod klart att Sverigedemokraterna står bakom förbudet mot halvautomatiska gevär av typen AR-15 i jaktsyfte, blev reaktionerna i de egna leden starka. SD-toppen Tobias Andersson säger i ett inlägg att han aldrig varit med om en sådan kritikstorm.
Jag skulle till och med hävda att reaktionerna kring AR-15-frågan faktiskt är oproportionerligt starka, men det finns en anledning till det. Ilskan bland väljarna handlar inte primärt om frågan i sig. Det verkliga problemet är större och djupare; sverigedemokratiska väljare börjar tröttna på att partiet gång på gång prioriterar taktiskt, politiskt spel istället för att stå fast vid de principer som gör dem relevanta. Man har vikit sig i flertalet frågor som varit viktiga för många väljare, varav vissa av dessa frågor en gång utgjorde partiets själ. Jag har haft förståelse för taktiken många gånger, och jag har försvarat den många gånger.
Jag har exempelvis haft förståelse för varför man har släppt frågor i vilka opinionen för tillfället ligger för långt borta, exempelvis sänkningen av abortgränsen och swexit.
Viker sig för mikropartiet Liberalerna
Sverigedemokraterna har sedan valet 2022 varit den största kraften i regeringsunderlaget. Detta är dock lätt att glömma bort då man gång på gång har vikit sig för regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.
Liberalerna klarade nätt och jämnt riksdagsspärren i valet 2022. Ändå kan de ha en minister som står och inviger ett “DEI Office” på Chalmers tekniska högskola. Ett hyperwoke-fenomen skapat för att främja kvotering, identitetspolitik och könsförvirring förtäckt som inkludering, mångfald och de andra sedvanliga kulturmarxistiska, begreppen. En liberal minister står och gör detta med SD:s goda minne och utan någon kritik från SD, förmodligen för att SD inte vill skapa splittring inom Tidö-samarbetet. Samtidigt finns det gott om exempel på när företrädare från regeringspartierna gång på gång varit respektlösa eller rentav förnedrat SD i offentligheten. Detta trots att det är SD som haft rätt i ödesfrågorna hela tiden. Tänk dig om en SD-topp skulle inviga något nationalistiskt center. Hur tror ni reaktionen från Liberalerna hade varit? Men Liberalerna, med sina 4-5% väljarstöd kan genomföra saker som “DEI Office”, det vill säga höjden av kulturmarxism, utan att SD ens yttrar sig kritiskt. Varför ska det vara så?
Detta dessutom vid ett tillfälle när USA:s nya regering håller på att skala av precis den typen av samhällsskadliga institutioner, vilket borde ge SD vind i seglen. Här tillåts regeringen gå åt precis motsatt håll.
SD:s väljare har i årtionden varit vana vid att partiet är utanför makten och får stångas mot etablissemanget. Men nu, när partiet är närmare makten än någonsin, ser allt fler hur partiet snarare anpassar sig än att utmana. Trots att Sveriges läge är inget annat än akut.
Regeringen behöver SD mer än SD behöver regeringen
En sak är värd att komma ihåg. SD är regeringsunderlagets största parti och regeringen skulle falla utan dem. SD har i alla år varit helt ensamma om att ha rätt i de avgörande frågorna. Ändå är det nu SD som gång på gång backar.
Det börjar nu bli tydligt att väljarna, varav vissa i årtionden stått ut med smutskastning och isolering för att stödja SD (precis som många av partiföreträdarna själva har), börjar förlora tålamodet. De röstade inte på SD för att de skulle ingå i en liberal Tidö-allians, utan för att de skulle göra allt de kan för att rädda Sverige, som snart är bortom räddning. (Det sista gör ont verkligen ont i mig att säga).
AR-15-förbudet som symbol
I sak är AR-15-frågan för de flesta svenskar marginell. Speciellt då förbudet bara ska gälla jakt. Men den fungerar som en symbol för något mycket större: en känsla av svek hos kärnväljarna. Jaktvapen är en bra symbol för dessa väljare.
Om SD vill behålla sin identitet och sitt väljarstöd, måste de ta kontroll över narrativet och tydligt visa att de inte bara är en bricka i Tidöspelet. Annars riskerar de att bli just det de en gång bildades för att bekämpa.
Jag vet att riksdagsarbete inte är utomparlamentarisk opinionsbildning på ett torg, och jag har visat förståelse för detta under lång tid, men även mitt tålamod börjar tryta. Det går att vara hårdare än såhär. Det går att vara mer offensiv. Och framförallt går det att behålla partiets själ mer intakt.
Det måste vara slut på hövlighet och anständighet mot partier som faktiskt under alla år bekämpat SD och förstört Sverige.
Sveriges läge är akut, och jag ser fortfarande Sverigedemokraterna som den största och mest inflytelserika spelpjäsen i ett eventuellt räddande av Sverige. Men de måste börja agera som om läget är akut. För det är det.
Nick Alinia
Gillar du det jag gör, vill se mer av det och samtidigt stötta mitt arbete? Teckna en betald prenumeration:
Vill du ge en donation till NickAlinia.se?
Swisha 123-692 05 24 eller scanna QR-koden nedan:
Artikelns kommentarsfält är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Vackert Nick. Huvudet på spiken.