Nej, du kan inte bli svensk
Det finaste man kan vara som perser är att vara perser. Det finaste man kan vara som svensk är att vara svensk. Men en perser är inte svensk. Och en svensk är inte perser. Det är helt i sin ordning.
Jag är övertygad om att mina persiska gener har bidragit till att forma mig till den jag är. Jag tillhör ett folk med en lång och stolt historia. Fantastiska poeter, häftiga symboler, en högstående musiktradition och fosterjord med enastående natur.
Jag är glad och tacksam för att jag har två persiska föräldrar, och för alla de egenskaper som formats i århundraden och som nu nedärvts till mig.
När jag ställs inför motgångar är det det persiska lejonet som står bakom mig med sitt svärd i ena handen och ger mig kraft. När jag hör persisk musik händer något i mig som ingen annan musik kan frambringa.
Samtidigt är jag glad över att ha fötts i Sverige. Jag växte upp bland svenskar i mörker, snö och kyla. Jag älskar bygden jag föddes i och jag representerar den stolt än idag, trots att jag flyttade ifrån den för 20 år sedan.
Men mina förfäder gick inte på de markerna. De upplevde inte de ljusa sommarnätterna och de becksvarta vinterdagarna. De upplevde helt andra saker, i en annan del av världen, som jag idag, utan att själv ha upplevt dem, bär med mig i mina gener, mitt blod och min själ. Jag som perser har oerhört mycket att vara stolt över.
På precis samma sätt har svenskar oerhört mycket att vara stolta över. En fantastisk historia, underbar natur, revolutionerande uppfinningar och kanske framförallt att man en gång byggde ett av världens tryggaste och trevligaste samhällen.
Svensk kultur passar inte alla, inte ens alla svenskar. Ja, svenskar kan vara svåra att komma nära eller prata med vid busshållplatsen. Det kan vara klurigt att sticka ut, att inreda sitt hus för vräkigt eller att ställa en för färgglad, sportig bil på garageuppfarten. Man undviker gärna konflikt och man konfronterar inte folk i första taget. På gott och på ont. Svenskar är väldigt civiliserade. Ibland överciviliserade.
Och grejen är att det är helt okej. Svensk kultur är skapad av svenskar. Svenskar är så, och de får vara så, om de vill det. Det är svenskars sätt, och det passar dem. Sverige är svenskarnas land, och bör så förbli. Sverige ska till majoriteten bestå av svenskar.
Det finns inget förminskande i att kalla en svensk för svensk. Det finns heller inget förminskande i att kalla en perser för perser.
En perser är stolt över att vara perser. Det finns oändliga saker att vara stolt över som perser. En svensk bör vara stolt över att vara svensk. Det finns oändliga saker att vara stolt över som svensk också.
Det finaste man kan vara som perser är att vara perser. Det finaste man kan vara som svensk är att vara svensk. Men en perser är inte svensk. Och en svensk är inte perser. Och det är ingenting fel med det.
Jag föddes i Skellefteå i Västerbotten, i Norrland, Sverige. Jag älskar Sverige och har offrat mer för Sverige än de flesta har. Jag har även växt upp i och tagit till mig många delar av svensk kultur.
Jag är på många sätt kulturellt svensk, och på andra sätt kulturellt osvensk.
Men jag är inte svensk. Jag är perser. En oerhört stolt perser. Precis som du bör vara en oerhört stolt svensk.
Nick Alinia
Vill du ge en donation till NickAlinia.se?
Swisha 123-692 05 24 eller scanna QR-koden nedan:
Donera via bankgirot: 5787-0719
Donera via IBAN: SE33 5000 0000 0520 3114 9261
Bli månadsgivare via Donorbox genom att klicka här.
Artikelns kommentarsfält är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Tack Nick så vackert och självklart formulerat det som många har svårt att se.
Jag är också en lycklig ägare av en persisk matta. Men är Svensk ändå. ❤️❤️❤️