Nyköpingspedofilen Peter Soilander friges idag
2023 dömdes den f d socialdemokraten Peter Soilander till slut till fyra års fängelse för grova sexualbrott mot mycket små barn. Idag frigavs han under nytt namn – men är han mindre farlig nu?
Decennier av misstankar - gång på gång
Gång på gång har han förekommit i sammanhang i närheten av barn, och gång på gång har han väckt oro och misstankar. Men denna gång dömdes han för övergrepp på två små flickor som knappt hunnit börja skolan. Den ena bara fem år när det började, den andra sju när det upphörde.
Redan tio år tidigare var Peter Soilander misstänkt för liknande handlingar mot en annan liten flicka. Däremellan arbetade han i perioder i skolor och förskolor där han ”inte blev kvar” efter klagomål. Han har haft stort engagemang som ledsagare, god man och personlig assistent till mycket unga barn och har varit engagerad i kretsar där han haft tillgång till barn, exempelvis kyrkans gemenskap. Det är ett mönster som sträcker sig över årtionden, med barn som gemensam nämnare. Han klarade sig ända fram till år 2023 då han dömdes till fängelse. Men från och med den 19 november 2025 så är han en fri man igen.
I Sverige finns män som återkommer i förundersökningar och orosanmälningar år efter år utan att stoppas. Män vars namn dyker upp i socialtjänstakter, barnutredningar och polisärenden i många år, men som ändå fortsätter röra sig nära små barn.
I över tjugo år har Peter Soilander figurerat i misstankar om sexuella övergrepp mot barn. Ibland har det utretts, ibland lagts ned, ibland runnit ut i sanden. Men mönstret är genomgående: vuxna reagerar, barn berättar och Peter Soilander förnekar, slingrar sig och går vidare. Fram till år 2023 då polisen nystade upp en härva av övergrepp på barn mellan två till sju år gamla, uppgifter om barnpornografi och annat. Bevismaterialet bestod av offrens berättelser, vuxna vittnen som berättat om vad de sett och hört samt pedofilens egna anteckningar och inspelade erkännanden om sina övergrepp.
Idag släpps Peter Soilander ut från fängelset under nytt namn och ny bostadsadress, dömd för upprepade grova sexualbrott mot flera barn. Men den politiska frågan är större än domen. Det är frågan om hur en man med två decenniers varningssignaler kunnat fortsätta. Och om ett par år i fängelse kan påstås göra honom mindre farlig.
Politiska uppdrag för Socialdemokraterna
Född som Peter Holopainen och invandrad från Finland kom han att ta efternamnet Soilander. Under 00-talet och början av 10-talet var Peter Soilander rankad som en av Sveriges mest lästa politiska bloggare, men när polisen slog till mot Peter Soilander våren 2023 var det många i hans närhet som anat länge vad som pågått och han hade därför lämnat sina politiska uppdrag inom Socialdemokraterna. Han rörde sig dock fortfarande i sociala miljöer där människor sällan vill tro det värsta om någon de känner. I kyrkan, i föräldrakretsar, idrottsföreningar och i andra lokala sammanhang hade det dock gått så långt att inga föräldrar var villiga att låta Peter Soilander spendera tid med deras barn i enrum.
Allt började med att två flickor (fem och sju år gamla), oberoende av varandra, berättade saker som fick omgivningen att reagera. I ett fall var det en skolsköterskan som slog larm efter ett hälsosamtal med den lilla flickan. I ett annat var det ett barn som berättade om övergrepp för sin mor som Soilander begått många gånger mot henne. Uppgifterna nådde socialtjänsten, som i sin tur gjorde polisanmälan. Barnet var en nära anhörig till Soilander.
Polisen agerade snabbt
Peter Soilander hämtades till förhör och häktades omedelbart. Han nekade till allt. Han talade om missförstånd, om barns fantasi, om att människor “alltid varit misstänksamma mot honom”. Redan där började en viss profil framträda. En man som hellre undanbad sig än förklarade. Som gärna talade med stora ord, men hade svårt att ge en enkel och rak redogörelse.
Det var inte första gången han reagerade så. Flera personer skulle senare vittna om att Soilander ofta tog kritik personligt och gick in i långa monologer om hur orättvist han blivit behandlad. I kyrkan hade han blivit tillsagd att hålla större avstånd till barnens lek. Flera föräldrar berättade i efterhand att de inte velat låta honom vara ensam med barn. Ingenting hade polisanmälts då, men oron fanns där.
När utredningen påbörjas upptäcker polisen snabbt att fallet är större än vad som först framstått. Vid husrannsakan hittar man en mängd dagböcker innehållande mycket grova sexuella skildringar, men om sig själv skriver Soilander bland annat:
“Jag har aldrig känt mig som en förövare. Däremot har (målsägande A:s) gränslöshet varit påtaglig.”
“Min attraktion för små barn har minskat.”
“1. NEJ, jag kommer inte titta något barn i skrevet längre. 2. Nej, jag är inte intresserad av barns sköte eller snopp. 3. Nej, jag kommer inte röra någons barn sköte eller skrev. 4. Nej, jag vill inte ha något barn som juckar mitt ben. 5. Nej, jag är inte intresserad av barns sexuella utveckling”
“Händelse/trigger: små barn som visar rumpan, vickar på den, böjer sig och visar underlivet, som försöker behaga mig på ett eller annat sätt.”
“[…]jag är pedofil och älskar barn plus att jag skulle sätta handklovar på mig själv i alla relationer med barn för det enda jag tänker på är deras skrev. Att de säljer villigt sina kroppar för att ge njutning till min kropp och ta mig till en enorm fantastisk värld full av lusta.”
“Jag minns hur mina dagböcker räknades som förundersökningsmaterial för 10-11 år sedan. Jag kände mig kränkt, eftersom det mesta rann ur mig som en gås.”
När poliserna går igenom hans telefon hittar de även flera ljudinspelningar han själv gjort, ibland av samtal där andra föräldrar tar upp sin oro direkt med honom. I en inspelning säger en mamma i en förening som Soilander är aktiv i:
“Jag är glad att du inte ska vara själv med mina barn.”
Soilander själv har spelat in samtalet, sannolikt i ett försök att visa att han utsätts för rykten. Men resultatet blir det motsatta. Inspelningen visar en vuxen, lugn förälder som rakt och tydligt uttrycker oro. Inte fördomar.
Under den här första fasen är Peter Soilander fortsatt säker i sin linje. Han nekar, värjer och resonerar sig runt kärnfrågorna. I ett tillfälle i häktet, när polisen är där för att titta igenom hans mobil, säger han spontant:
“Jag är martyr och valt att köra med den stilen.”
“Jag kommer aldrig erkänna det här, det förstår ni väl!”
Det är en formulering som senare citeras av både polis och domstol. Inte för att den bevisar något i sig, utan för att den säger något om hans sätt att se på situationen. Han spelar en roll, och han förväntar sig att andra ska förstå det.
När barnförhören genomförs blir det snabbt tydligt att berättelserna är konsekventa och stämmer överens med en tidslinje som också går att kontrollera genom föräldrars, skolpersonals och socialtjänstens uppgifter. Men det är fortfarande bara början.
I bakgrunden börjar andra pusselbitar falla på plats. Det handlar om en lång historik som spänner över 20 år där Soilander återkommande anklagats och utretts för övergrepp mot barn.
En ungdomsledarroll där han tvingats sluta efter klagomål från flickor.
En episod från en förskola han själv nämner i förhör där han beskriver barns närhet på ett onormalt sätt.
Polisutredning rörande sexuella övergrepp på en liten flicka vars mor han dejtade och sedermera misshandlade när hon blev upprörd över att han uttryckte sexuell attraktion till hennes femåriga dotter.
Med flera anklagelser och polisutredningar.
En lång historik av misstankar och polisutredningar om sexbrott mot barn
Peter Soilander har alltså utretts till och från i över 20 års tid för olika sexövergrepp mot barn. Han har haft uppdrag som ledsagare, som god man för minderåriga och arbetat på skolor. Han har bland annat arbetat på Katarina Norra Skola i Stockholm, en skola som har elever så unga som sju år gamla. Han har också arbetat som fältassistent, ett yrke där man ofta kommer i kontakt med barn och ungdomar i utsatta situationer.
Det finns också indikationer på att han köpts ut från sin anställning på en av Stockholms stads skolor, skälet framgår dock inte av tillgängliga dokument men fenomenet med sexbrottsmisstänkta inom skolan som köps ut uppmärksammades i år av flera medier., däribland SVT. Men mönstret är tydligt, det här är en man som söker sig till arbeten, uppdrag och relationer som ger honom tillgång till små barn. I förundersökningen framgår det av hans egen berättelse att han alltid omgärdats av rykten om ett sexuellt intresse för barn och att han ibland tvingats avsluta anställningar på grund av detta.
När tingsrätten tar över är bilden därför redan delvis ritad. Men mycket återstår. Peter Soilander håller fast vid sin berättelse. Barnens utsagor är konsekventa. Vittnen träder fram. Och hans egna dagböcker skapar ett sammanhang som är svårt att bortse ifrån.
Det är här rättegången börjar – och bilden av vem Peter Soilander är blir betydligt skarpare.
Varit en av Sveriges mest lästa politiska bloggare
Peter Soilanders Twitter- och Instagramkonton följdes vid gripandet av stora, kända konton som Moderaterna, DNs chefredaktör Peter Wolodarski, tankesmedjan Timbro, Martin Borgs, David Lega, Ebba Busch, Sara Skyttedal, SvD Ledarredaktion, invandringsförespråkaren Torbjörn Jerlerup med flera ur hela det politiska spektrat i sociala medier. Soilander har också varit aktiv representant för Kristdemokraterna och senare också Socialdemokraterna. De senare lämnade han när han utreddes för sexövergrepp mot barn, misstankar som senare lades ner i brist på tillräckliga bevis.
Några av de som följer Soilander än idag på hans Twitter/X-konto:
Dagböckerna avslöjade pedofilens innersta tankar
När rättegången närmade sig hade polisen redan lagt ett ovanligt omfattande pussel, då varje ny uppgift ledde dem vidare. Barnens berättelser var första delen. Men det som följde visade sig bli minst lika avgörande: Soilanders egna ord, och andras uppfattningar om honom.
De beslagtagna anteckningsblocken, 21 till antalet, blev snabbt centrala i utredningen. De innehöll inte beskrivningar av brott, men de innehöll det som polisen brukar kalla “självbildsmaterial”: resonemang om hur han uppfattar sig själv, sin roll, sin rättfärdighet och sin relation till omvärlden.
Soilander skrev ofta i religiösa termer, som om han var utsatt för en prövning eller förföljelse.
Dagböckerna målade en psykologisk profil där han sällan tog ansvar utan i stället underströk sin egen utsatthet och skuldbelade de utsatta barnen för att han utsatte dom för övergrepp.
Målsägande A – flickan som först teg och sedan berättade
”Anna” hörs första gången av polis 2021. Då säger hon i princip ingenting trots att hon berättat en rad saker om Peter Soilanders sexuella närmanden till sin mamma.
Det är inte förrän våren 2023 som offret vågar säga mer:
att Peter rört hennes underliv många gånger,
både utanpå och innanför trosorna,
i sängen, i soffan, i badrummet,
ibland när farmor varit i rummet intill.
Mamman beskriver en central händelse: sommarstugan 2021. Anna ligger i mitten i sängen. peter ligger bakom henne. Mamman hör att Peter stönar.
Hon för handen mellan täcket – och där ligger hans hand mellan barnets ben. Hon slår bort handen. Han drar undan. Vid ett enskilt hälsosamtal med skolsköterskan säger Anna spontant: ”Peter tog mig på snippan.”
Målsägande B – flickan som fick nog direkt
Det andra barnet, ”Bella”, är sju år.
Hon berättar att Peter visat sin penis och sagt:
”Ska vi knulla?”
Ordet är för grovt och kontextbundet för att komma från en fantasi hos ett sjuårigt barn. Vittnen berättar att “Bella” tog upp detta direkt efter händelsen.
En vuxen man blir vittnet som får höra vad Soilander sagt. Han uppger i sitt vittnesmål att Soilander själv sagt saker som visar att han sexualiserat barn tidigare.
Offren heter egentligen något annat.
Inspelade erkännanden - slickade ett barns underliv
I en inspelad konfrontation med en vuxen anhörig erkänner Soilander först att han haft munnen mot ett barns underliv. När han inser hur det låter justerar han det:
”Jag sa att jag skulle bita, inte slicka.”
Han hotar också med:
”Om ni anmäler mig gör jag en motanmälan.”
Tidigare varningssignaler
Under utredningen dök fler äldre uppgifter upp. De var inte brottsliga, men de skapade en kontext.
En kvinna berättade att Soilander tidigare varit hjälpledare i en kyrklig ungdomsgrupp – men att han fått sluta efter att flickor klagat på hans sätt att vara. I förhör nämnde han själv att han under en period arbetat på en förskola, där han upplevt sig ha en problematisk relation till barn och fick avsluta sin anställning tvärt, något som går som en röd tråd genom hans olika arbeten på skolor.
Hans version
Genom hela utredningen stod Peter Soilander fast vid sin linje. Han menade att barnen hade hittat på, eller missförstått situationer. Han betonade gång på gång att andra “alltid missuppfattat honom” och att det hela var en konspiration från en stor mängd vuxna som ville honom illa.
Beskrivningarna av honom själv som sexuellt attraherad till mycket små barn och de sexuella fantasier han ger uttryck för i sina dagböcker försöker han bortförklara med “akademisk frihet” och att han skrivit så avsiktligt för att visa att han faktiskt inte är pedofil.
Barnförhören genomfördes enligt gällande riktlinjer. Barnens berättelser var konsekventa över tid och samstämmiga med det som föräldrar och skolpersonal senare beskrev i sina vittnesmål. De innehöll inte detaljer som polisen kände igen från tidigare fall, utan tvärtom sådant som stämde med en vardaglig och konkret verklighet.
Det var den kombinationen – barnens känslomässiga trovärdighet och den yttre bekräftelsen från andra vuxna och Peters egna erkännanden i telefon i dagböcker – som gjorde att åklagaren väckte åtal.
När rättegången börjar är allt detta redan klart. Men det är först i rättssalen som det tydligt framgår hur långt avståndet är mellan Peter Soilanders bild av sig själv och den bild som växer fram i bevisningen.
Tingsrätten fann honom skyldig. Straffet sattes till två års fängelse – ett typiskt, försiktigt tingsrättsstraff om allvarliga brott mot de mest försvarslösa.
Hovrätten – när helheten blir rättens viktigaste bevis
Åklagaren blev inte nöjd med fängelsestraffet på två år när rättssystemet nu äntligen fått Nyköpingspedofilen på kroken. Alltför många gånger så hade polisanmälningar mot Soilander lagts ner med motiveringen “bristande bevis”, något som är vanligt i mål med sexuella övergrepp mot så små barn. Så snart målet nådde hovrätten blev ramen större. Hovrätten arbetar ofta med en mer sammanvävd analys än tingsrätterna. Här väger man in:
barnens utsagor,
vittnesuppgifter,
socialtjänstens observationer,
Soilanders egen framtoning,
Soilanders anteckningar,
den livsmiljö där allt utspelat sig.
Hovrätten pekade särskilt på tre saker.
För det första: relationen och miljön. Övergrepp som sker i hemmiljö, inom en nära relation och över längre tid, betraktas som mer allvarliga.
För det andra: mönstret av tidigare signaler. Inte som bevis för brott, men som bevis för att hans förklaringar – om missförstånd och slump – inte höll samman. En person som flera gånger skapar oro, och som uppfattas som socialt gränslös i barnsammanhang, får svårt att hävda att allt är ogrundat.
För det tredje: Soilanders egna uttalanden. I telefon och i de omfattande dagböckerna.
Hovrätten höjde straffet till fyra år – ett straff som bättre motsvarar brottets art och varaktighet enligt gällande praxis.
Det som Peter Soilander har anfört angående att han vid en fällande dom riskerar att bli av med sin bostad och att han inte kommer att kunna åta sig politiska uppdrag i framtiden får varken betydelse för påföljdsvalet eller fängelsestraffets längd.
Strafftiden och framtiden
Efter hovrättsdomen fattade Kriminalvården ett strafftidsbeslut. Peter Soilander skulle avtjäna två tredjedelar av straffet i anstalt, vilket motsvarar drygt två år och åtta månader.
Första anhalten för hans straff blev Kumlafängelsets riksmottagning. Där placeras alla som döms till fyra års fängelse eller mer. Där utvärderades Peter Soilanders farlighet och återfallsrisk.
På grund av att Peters mor, Seija Soilander, haft uppdraget av ett av barnens mödrar att tillse att Peter inte lämnas ensam med barnet och att hon medvetet brustit i den tillsynen så att Soilander fått fritt spelrum att begå sexuella övergrepp så anser inte Kriminalvården att Peters mor ska få besöka honom i fängelset.
Under tiden i fängelset så hinner han göra ett antal JO-anmälningar där han anser att Kriminalvården gjort fel som inte släpper ut honom på permission så snart som möjligt och han rapporteras också för olika sorters misskötsamhet, bland annat olovligt innehav av tabletter i sin cell, ett annat fall rör att när han väl har obevakad permission så brydde han sig inte om att inställa sig hos kriminalvården för kontroll trots att han var beordrad att göra detta, han befinns också skyldig till flera fall av arbetsvägran. Några av misskötsamhetshändelserna resulterar i formella varningar att han Soilander kan få förlängt fängelsestraff. Av säkerhetsskäl beviljas Nyköpingspedofilen Soilander endast permissioner på dagtid, alltså utan övernattning.
Peter byter namn till Peter Erik Andersson under strafftiden och till sin hjälp tar han sin nära vän Lennart Nolvall.
Därefter avtjänade han större delen av fängelsetiden och hans sista anhalt i fängelsesystemet blev anstalten Östragård i Vänersborg från vilken han släpptes idag.
Peter Soilander är fri
Peter Soilander är alltså från och med idag en fri man. Förvisso villkorligt frigiven i teknisk mening, men i allt väsentligt lika fri som du och jag. Lagom till frigivningen har han bytt namn till Peter Andersson och flyttat till en lägenhet i Enköping. Den lägenheten råkar vara nära en förskola. Sverige har nämligen i dagsläget ingen lag som förbjuder dömda pedofiler att bosätta sig som grannar till förskolor.
Den här artikeln finns som AI-genererad podd, lyssna nedan!
Nick Alinia
Vill du ge en donation till NickAlinia.se?
Swisha 123-692 05 24 eller scanna QR-koden nedan:
Donera via bankgirot: 5787-0719
Donera via IBAN: SE33 5000 0000 0520 3114 9261
Bli månadsgivare via Donorbox genom att klicka här.
Artikelns kommentarsfält är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Viktigt! Grym journalistik!
Förfärlig läsning. Viktigt att vara alert v.g. barnbarnen. Hade en nära anhörig blivit drabbat av sexövergrepp hade man blivit mordisk.