SD – nu är inte läge att bli bekväm
Det har varit en lång väg
Jag vill noggrant understryka att jag har enorm respekt för vad många individer i SD offrat för Sverige, speciellt de som gjort det under väldigt lång tid.
Jag förstår att det ligger nära till hands att titta tillbaka på var man var som parti för bara 20 år sedan, och hur långt partiet kommit nu. Jag förstår att man är stolt över det.
Jag förstår även att när man har hållit på med detta i decennier, haft rätt ända från början men ändå blivit kritiserad, bespottad, i flera fall hotad och misshandlad, drabbats av avståndstaganden från vänner och till och med familj, motverkats och misstänkliggjorts av alla de stora medierna i alla år och än idag, så är det väldigt lätt att bli bekväm och fira framgångarna nu när man är insläppt i värmen.
Jag förstår tröttheten
Tänk er skillnaden mellan att stå på ett torg i en småstad utan polisskydd innan riksdagsinträdet utan något arvode, och att nu vara andra största parti, stå och presentera regeringens nya politik på presskonferenser, ha en inkomst hög nog för att pengar inte ska vara något problem alls, och ha Säkerhetspolisen som ansvarig för din personliga säkerhet. Jag har verkligen full förståelse för att man är trött, att man nu blir bekväm, och att man tycker att man har kommit en lång väg, för det har man.
Det finns bara ett problem. De problem som Sverige just nu står inför, och de ännu mer allvarliga problem som Sverige kommer att ställas inför framöver, blir inte bättre av att Sverigedemokraterna har gjort det väldigt bra fram till nu. Det som har varit påverkar tyvärr ingenting. Problemen tar heller inte hänsyn till att man är utmattad.
Däremot är det nu det kan avgöras. Sverigedemokraterna är i en position som få hade kunnat föreställa sig ens 2010 när de kom in i riksdagen. De är det största partiet i landets regeringsunderlag.
Kompromissa om vad ni vill, så länge ni stänger gränsen
Som jag sagt tidigare, jag förstår att man måste kompromissa när man inte har egen majoritet. Jag förstår att man måste ge och ta. Jag tror faktiskt att jag hade förstått varenda kompromiss, om dessa kompromisser hade gett en sak. Stängd gräns. Men det har vi inte fått. Faktiskt inte ens i närheten.
Det är läge att bli radikal, inte att slappna av
Läget är akut och det kommer bara bli värre. Det är inte läge att slappna av, även om man har det bekvämt, och även om kontrasten är stor jämfört med hundåren man en gång gjorde. Det är läge att vara mer radikal än någonsin, att utnyttja sitt stora väljarstöd till att sätta press på regeringen och framförallt, att till varje pris stänga gränsen.
Frågar man Tidöpartierna varför invandringen fortsätter får man till svar något i stil med att asylinvandringen minsann gått ned och det är skillnad på invandring och invandring, osv. Men det spelar mindre roll. Oavsett om det är asyl-, anhörig-, arbetskraftsinvandring eller något annat så fortgår invandringen, och det har Sverige inte råd med. Och väljarna är trötta på att höra bortförklaringar.
Vi står inför ett vägskäl
Man behöver ställa sig frågan, vill man rädda Sverige eller är man okej med att tillåta landet att implodera? För det är oundvikligt, om inte något radikalt sker. Att stänga gränsen är absolut minimum om man ska ha någon som helst chans att rädda Sverige från total oigenkännlighet, men inte ens det har man gjort. Massinvandringen pågår fortfarande, och det kommer tids nog att sluta i katastrof. Vad vi sett hittills är illa nog, men det är samtidigt ingenting av vad som kommer.
SD – kompromissa om vad ni vill, men se åtminstone till att STÄNGA GRÄNSEN. Annars kommer allt ni gjort hittills att vara förgäves.
Nick Alinia
Gillar du det jag gör, vill se mer av det och samtidigt stötta mitt arbete? Teckna en betald prenumeration:
Vill du ge en donation till NickAlinia.se?
Swisha 123-692 05 24 eller scanna QR-koden nedan:
Artikelns kommentarsfält är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.